söndag 18 september 2011

Skratt är bästa medicinen! :D

Jag är inte sjuk, om nu någon skulle få för sig det, men det kan ju finnas andra skäl till att man inte känner sig speciellt munter! Nu i helgen var det ett år sedan min Mamma dog och jag hade fasat för den här dagen, men det blev mycket bättre, än vad jag hade förväntat mig. Har tillbringat sista veckan hos min Pappa på landet och vi har pratat mycket om Mamma, men också mycket med varandra och haft det mysigt.



Idag har det inte blivit mycket gjort, men jag har skrattat desto mer. Jag har kollat på "Solsidan" och jag har skrattat sanslöst. Finns inget, som är så underbart, som ett riktigt hjärtligt skratt. Allt känns mycket bättre efteråt! :)

Fördelen med att inte ha någon tv (som jag) är att man kan se flera avsnitt på en gång. Nu har jag sett "Solsidan" säsong 1 och 2. Har även sett "Mad Men" säsong 1, 2 och 3 och ska snart ta itu med säsong 4.

Hann faktiskt med en hel del på landet och har bl a kokat en massa äppelmos. Provade även att göra päronmos, men det gick inte. I varje fall inte på det sättet, som jag provade. Det blev bara en tunn soppa, men den kan man ha och smaksätta kakor med istället eller göra glasyr till en mazarinpaj.

Jag gjorde en sockerkaka med äpple och mandel. Vaniljvisp till och det smakade ljuvligt. Vi hade superväder i fredags och jag satt ute och solade hela dagen i shorts och linne. Kakan smakade extra gott ute med ett glas punsch till. Har man semester, så har man! :)




Bilderna är tagna med mobilen - därav den något ojämna kvalitén.

3 kommentarer:

  1. Låter som att du har det himla bra just nu, trots att det är din mammas årsdag. Kram

    SvaraRadera
  2. Skickar dej en extra tanke, även om det låter som det känns lite bättre för dej nu. Det hjälper så mycket att få prata, minnas och både skratta och gråta en smula tillsammans.
    Fasar för kommande årsdag, även om det är några månader dit, tycker det är tillräckligt med alla "speciella dagar" under årets gång...

    Kramar/Anki (o Håkan)

    SvaraRadera
  3. Hanna - Ja det har jag! :) Kram

    Anki - Man behöver det där första året. Man ska genom alla helger och födelsedagar och annat, som dyker upp. Nu kan man inte längre säga - för ett år sedan och det är kanske just det, som gör att det känns lättare. Minnena och saknaden kommer nog alltid att vara kvar! :) Kram

    SvaraRadera